Årskrönika anno 2012
När du läser denna årskrönika, så kan det säkerställas att du har hamnat helt rätt i kväll. Att spendera aftonen i Lilla salen är enbart fullt rimligt när det är dags för Höstblot, vilket framför allt det faktum att salen i nuläget är till bredden fylld med andra festglada personer vittnar om. En fantastisk kväll kommer garanterat att gå dig till mötes, och jag hoppas att du kommer att minnas den länge och väl.
Till en sådan här årskrönika skulle det egentligen behövas långt mycket mer utrymme för att ge en sådan rättvisande bild av året som gått som möjligt. Men skam den som ger sig, vi börjar helt enkelt från början. Låt Blekingska nationens år 2012 resumeras!
Våren höll ur ett blekingskt perspektiv mer än måttet. Nationens nya klubbkoncept med de två alternerande klubbarna Indigo och Heartbeats gick bra, och klubbarna var allt som oftast välfyllda. En bit in i terminen piffades nationshuset till genom den nya fräscha fasadbelysningen som bidrog till att lysa upp uteserveringen. Men framför allt har det varit en vår fylld av förlustelser av diverse slag.
I slutet av februari reste Quratorn, Källarmästaren och Notarien till Storbritannien och den anrika staden York, för att medelst en snabbvisit representera på välgörenhetsbalen våra vänner i Club of PEP vid stadens universitet anordnade. Vägen dit bjöd på en tidigarelagd flygavgång, men eftersom man som kuratelare är högst vältränad var det inga problem med en språngmarsch genom Kastrup. Inga problem alls! På plats, tappert gestaltandes James Bond, kunde de till sin stora glädje kombinera sina brinnande intressen för kultur och historia, genom att sent på natten glatt spatsera fram och tillbaka på Yorks ringmur finstämt gnolandes på den gamla dängan ”Stad i ljus”.
Snart därefter blev det dags för den lundensiska balsäsongen. Såväl middagar som eftersläpp gästades, och på eftersläppet till Sydskånska nationens Knävlingagille tyckte Källarmästaren att vår vasallnation sedan 1960-talet var i behov av en hjälpande hand då han med bravur bistod serveringspersonalen. Serviceinriktad som få såg han från sin strategiska position bakom baren till att gästernas krav kunde tillmötesgås.
Någonstans i mitten av mars blev det dags för årsfest hos Åbo nation i Helsingfors. Hela kuratelet reste med färjan över Östersjön iklädda högtidsdräkt tillsammans med kollegor från Smålands nation i Uppsala, och under denna ytterst städade färd inmundigades det physalis. Vakterna på färjan var inte helt förtjusta i våra resenärers alternativa val av fortskaffningsmedel, men generellt sett undgick blekingarna att hamna under radarn varpå de anlände säkert till det finländska fastlandet. Helgen där innebar olika former av euforiska upptåg, och för en viss kuratelare blev Finlandsresan lite extra suddig då hens korrektionsglas mystiskt lyste med sin frånvaro ett tag efter försitsen.
I Uppsala i slutet av mars samlades representanter från nordiska studentorganisationer för konferens i och med Internordiskt Nordiskt Studentmöte. Blekingska hade Quratorn, Källarmästaren och Notarien på plats för att föra nationens talan och de fick den äran att lyssna på många givande föredrag. Timmarna innan de åter skulle resa mot Lund fick Quratorn dock ett hemskt besked. Ve och fasa, en av de övriga kuratelarna i sällskapet hade kidnappats av österländska skurkar, och skulle enbart återlämnas i utbyte mot en bättre flaska punsch. Då bevakningen av honom uppenbarligen var undermålig kunde den stackars kuratelaren turligt nog rymma, och kidnapparna gick därmed miste om en blekingsk fjäder i hatten. Trots denna skräckinjagande upplevelse kunde helgen ändå konstateras vara en riktig kioskvältare.
Efter att länge ha väntat kunde nationens aktiva slutligen yttra: ”Det är siste april idag”. Dagen bjöd på enastående väder och umgänge i Stadsparken, innan Blekingska på kvällen (trots att det var en måndag) bjöd in till en välbesökt finsittning för många generationers heruler.
Maj hade ytterligare trevligheter på agendan. I tandemstafetten deltog Blekingska med en av vackra superhjältar full buss. Inga priser tilldelades oss till vår stora förtret, men det var knappast mottot ”Stop, play och iväg” som var den felande faktorn.
Helgen därpå var det dags för Uppsala vårbal. En större skara blekingar besökte Smålands och Södermanland-Nerikes nationers respektive baler och fick det bekräftat att Uppsala är bättre på allt utom att ha kul. En kuratelare fick dock en mer guldkantad Uppsalavistelse än de övriga, och på bussen hem dracks det både öl och whisky.
Så småningom började terminen ebba ut, och under sommaren genomgick nationen ett gäng estetiska förändringar. Framför allt loungen renoverades, och nationens hemsida designades om grundligt. Nu var grunden lagd för nya stordåd under hösten!
Ja, hösten. Tack vare ett utmärkt arbete från många av nationens aktiva blev antalet novischer som valde att skriva in sig på nationen i väst fler än på många år, samtidigt som Blekingska som en av få Lundanationer fortsatt växer i medlemsantal relativt tiden före obligatoriefallet. På hemmaplan arbetade nationens representanter med att knyta kontakter med andra organisationer i Lund, och de inbillade gränserna till väster suddades målmedvetet ut (troligen för evigt) på olika sätt och vis. Inte minst nationens sexmästeri bidrog till detta med oförglömliga måltider av Nobelmiddagsklass.
En femhövdad skock blekingar, dock ej undertecknad, reste till Åbo för att deltaga i SF-klubbens årsfest. Helgen därpå var det sedan dags för Göteborgs nations GA-bal. Det numera beprövade konceptet att kuratelet minglade med andra celebriteter så som Carl Bildt upprätthölls, och hösten fram tills idag kan generellt sett ha konstaterats vara utomordentligt bra för nationen.
Sammantaget: När jag blickar tillbaka på året som gått drar jag följande slutsats. Nationens positiva trend ser ut att fortsatt hålla i sig, med stigande medlemsantal, novischantal, besökarantal och klippgrävlingsantal. Stämningen var genomgående mycket god på Blekingska, och jag hoppas att år 2013 blir åtminstone i närheten så bra som år 2012. Må alla som bidragit till detta uppleva samma sak, och må tiden fram tills att vi träffas på nästkommande Höstblot fortsatt bjuda på oklara och nyskapande sovplatser!
Det är lätt att romantisera bilden av svunna tider och bara minnas russinen i den blekingska kakan, men jag håller stenhårt tummarna för att alla inblandade skall känna igen sig så mycket som möjligt i denna årskrönika. Med det sagt önskar jag er en fenomenalt trevlig kväll. Se bara till att maximera den med sång, dans, umgänge och förtäring!
David Ahlstrand, Blekingska nationens Notarie 2012.
